Abante gallery

25/1-12/2 2020

​

​

Thérèse Wigzells måleri har gått igenom många faser genom åren. En sak har dock varit konstant genom alla förvandlingar. Vare sig de varit prunkande eller förstenade, realistiska eller stiliserade har blommor hela tiden varit ett återkommande motiv.

 

De senaste åren har hon gett sig ut på en resa ut i okända trakter. Under lång tid var blommorna också försvunna; upplösta i abstraktion och mörker. Men som besökaren på den här utställningen förstår – de var egentligen aldrig så långt borta. Ur en ibland nästan kaotisk bakgrund träder de åter fram. Ibland som enstaka fasta punkter i en skimrande odefinierad rymd, ibland som öppningar in i en för botaniker okänd natur.

 

Nu skulle jag inte vilja påstå att Thérèse Wigzells målningar handlar om blommor. Tvärt om ger de ofta helt andra associationer än de man först förknippar med dessa växternas könsorgan. I det här fallet rör det sig snarare om en känsla tillfälligt klädd i blomdräkt och utplattad i två dimensioner som i ett herbarium: Blommorna lever sitt liv på gränsen mellan det vi kan se och förstå, och det blinda, bortvända mysteriet som utgör grunden för vår tillvaro.

​

Yngve Rådberg