top of page

Chambres Séparées 2024

Om utställningen Chambres Sépareés

Abante gallery

2024

Det är som att dras in i hemliga rum och klättra mellan stegar. Ibland möts blicken av svävande siluetter, ibland stela  och inramade avgränsade former. Jag både hålls instängd och fri likt fjärilarna som är fjättrade i sina navelsträngar med den dolda placentan i stiliserade vaser. Som bomber som ännu inte detonerat.  

 

Barnens leksaker plötsligt detaljstuderade, instoppade i separata rum - Chambre Separée. En ängslig fågel övervakad av tre oroliga, omaka figurer som träffats utanför kyrkan på våningen ovanför, en häst med lyft framben redo att stampa eller ge sig av har fastnat i sin rörelse. Stillbild i en stumfilm, barnets blick på skulpturen i fönstret hemma hos den åldrade släktingen. Samma skulptur som sedan hamnar på loppis eller i den där lådan på vinden som vandrar med... flytt efter flytt.. 

 

Medaljongens framsida, Maria blickar ömt mot sitt barn som möter hennes blick, par som förlustar sig i gyllene gemak separerade av tunna väggar, gemensamma i sin drift åtskilda av symboliska linjer. Ett träd som inte får plats att växa, instoppat i ett trångt rum med rötterna synliga. Växtlighet som kaotiskt ordnat trasslar sig ur sin vas, hålls på plats av rumslighet och gränsen för fantasin.

 

Den hårda pannån, slät, bearbetad med lager av guld, patina, färg och ristningar tillsammans med färgerna som är få som i ett lackarbete från ett Kina som inte längre finns. Bränd sienna och venetianskt rött, umbra och en kolsvart svärta, stråk av oliv och det skimrande guldet. Likt intarsia på ett antikt skåp eller japanska träsnitt, en enkelhet som rymmer det komplexa bakom hårda ytor som avbildar symboliska djup. Jag är drabbad och hållen på samma gång av enkelheten som släpper min fantasi fri. Enkelt är svårt, förenklat är inte enkelt. Att arbeta med ytan för att avslöja djupet är en poetisk motståndshandling.

 

Matilda Bergström 21/2 2024

bottom of page